Tänkandet vid bristande självhävdelse

Vårt sätt att tänka kan hindra oss från att hävda oss på ett konstruktivt sätt, som vi konstaterade i vecka 1. Alla har vi antaganden och föreställningar om oss själva, andra människor och om hur världen fungerar. Dessa antaganden är ett resultat av de upplevelser i tillvaron som vi har haft och är förstås helt logiska utifrån hur vi förstod världen i de situationerna. Det kan dock hända att vi inte har uppdaterat vårt tänkande fast vi har rört på oss och lämnat de upplevelserna bakom oss. Kanske har vi till exempel fått lära oss av våra familjer att vi riskerar att bli förlöjligade om vi visar att vi är ledsna. Då är det inte så konstigt om det har resulterat i antagandet ”att uttrycka ledsenhet är dåligt, om jag gör det kommer andra att se ned på mig”. Även om vi har blivit äldre och inte längre befinner oss i den ursprungliga situationen kan antagandet finnas kvar. Vi fortsätter att utgå från att våra antaganden är sanna, utan att testa sanningshalten i dem. Ett resultat av det kan vara att vi inte uttrycker vår ledsenhet när vi har den och istället blir stressade eller deprimerade. Eller så uttrycker vi vår ledsenhet som ilska mot oss själva eller andra människor.

Här är en lista med tänkande som typiskt sett inte är konstruktivt självhävdande. Se om några av exemplen stämmer in på dig.

Mina egna hindrande antaganden

Ägna några minuter åt att försöka identifiera några ytterligare hindrande antaganden som du har i relationer/situationer som du vill utmana dig själv i. Utgå från situationer som du tagit med i arbetsbladet med dina SMARTa målsättningar, som du formulerade under vecka 1 och jobbade vidare med under vecka 2.

Hindrande antaganden för konstruktiv självhävdelse (PDF)